Vanesak.

För en stund slog du all luft ur kroppen på mig, och slog allt vett ur huvudet på mig. Du fick mig att glömma vem jag var, och mina livsprinciper. Du fick mig att skämmas över mig själv en stund. Resten av resan hade jag ett stort leende på läpparna, och folk stirrade konstigt på mig när jag sjöng högt på ett fullsatt pendeltåg.

Men å andra sidan är det inte första gången du gör såhär med mig. Jag vänjer mig dock aldrig, och hoppas att jag aldrig gör det.

But today, oh my god. <3